I Torsdags så åkte jag och Rickard till Öland för att vara med på Tollarspecialen för första gången (det är absolut inte sista gången:).
Vi kom dit på Torsdag eftermiddag och eftersom jag aldrig har varit på Öland innan så passade i på att turista lite och besöka Borgholm och Solliden. Fredagen bestod i mera turistande då vi besökte långe Erik och promenerade i Trollskogen. På lördag så var det äntligen dags för lite hunderi då jag hade anmält mej till Lydnaden som var då, fick startnummer 25 av 25 så det skulle bli en ganska så lång väntan innan i fick göra vårat program. Platsen går jätte bra, va lite orolig då det bara var Tollare och det kan ju vara så att glasgow tycker att dom är extra roliga. Satt och kollade på när dom andra gjorde sina program och det ar jätte många som var duktiga. Dock så var det en kanin som med jämna mellanrum hoppade in på planen vilket absolut inte kändes bra. Äntligen så var det våran tur efter lång väntan, börjar med fria följet och får inte riktigt med mej han från början men jobbar på bra och i slutet kändes det riktigt fint, läggande under gång gick jätte bra nu var det fullt fokus på mej, sätter upp han för inkallning och då sitter kaninen där bara två meter i från den konen som jag ska gå och ställa upp mej vid. Känner redan när jag sätter Glasgow att han har sett den, men jag lämnar honom och går till konen, ropar men han kommer inte då säger jag till tävlingsledaren att jag bryter för jag vet att han kommer inte för att börjar han springa så kommer han att springa efter kaninen:) Går fram och säger att det var ett klokt beslut. Rutan ska göras i från samma kon som jag stod vid innan och när vi går dit så springer Glasgow efter kaninen in i buskarna som tur är så kommer han när jag ropar, men känner att det är kört nu så vi bryter. hur konstigt det än låter så är jag trots detta nöjd med våran prestation, han hade fin kontakt innan full fokus på mej, väljer att inte springa efter kaninen, sen när han springer efter så kommer han när jag ropar. Så i tar med oss det som var bra och jobbar vidare, det känns ändå lite som den störningen var lite okej att bli störd utav:)
På söndagen så var det dags för utställningen och här gick det faktiskt över förväntan, det var en inoff. utställning så man fick inga betyg men för att gå vidare så skulle man få Hp. Jag trodde ju inte att vi skulle gå vidare från första omgången då man kan tänka att ett Hp är som ett Ck i vanliga fall. Men det gjorde vi faktiskt, domaren sa att visst saknar han massa men han rör sej så jädra bra så han vinner på det:) Det var kanske ca 15 utav nästan 40 hundar (tror jag det var) som fick Hp b.la Glasgows snýgge morbror Real. Domaren tackar ekipage efter ekipage och när det bara är 6 st kar så säger han att han ska placera 4 st och då tackar han mej och Linda med Real, men ändå super nöjd att vara kvar bland dom 6 sista:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar