Kunskap eller okunskap??

Sedan jag skaffade en liten golden så har jag råkat ut för väldigt många duktiga människor som berättar hur man ska göra. Människor som jag knappt känner kommer och påpekar hur jag ska träna och hur lätt det är att få ljud etc etc. Säger saker som att där har jag verkligen något att jobba med och vet jag verkligen vad jag ger mej in på. Det var ju inte direkt så att jag gick och impulsköpte mej en hund utan det ligger mycket läsande bakom, först om rasen och sedan om kennlar och hundar. Jag är ju ganska så ny inom hundvärlden men har ju ändå lite koll, läser massa böcker och går kurser för att hela tiden lära mej. Sedan så har jag ju faktiskt en Tollare sen innan och det är ju inte direkt någon soffhund heller och han har det ju faktiskt blivit hund utav.
Jag har en jätte duktig tränare som jag går för och jätte duktiga uppfödare som står bakom mej så tack för tipsen men nej tack. Nu kanske det låter som om jag inte kan ta kritik eller vill ha råd från andra men så är det ju inte alls men jag tycker att när det är sådana som inte vet hur jag är eller på vilket sätt jag tränar så känns det inte som dessa "tips" ger mej så mycket. Man känner sej faktiskt lite sämre än alla andra när random människor känner att dom behöver ge mej massa tips. Tror inte att dom gör det för att vara elaka men kanske att man ska tänka sej för lite hur det faktiskt låter.
Dom som har frågat på riktigt hur det går och haft positiva saker att säga är sådan som jag ser upp till som riktigt duktiga tränare så det kanske säger lite om deras kunskap och andras behov att visa sin kunskap.

Måste tillägga att det absolut inte är så att vi inte får höra något positivt eller får någon bra feedback jag mest reflekterade över att det finns så många som känner ett behov av att "hjälpa" till och att det kanske inte alltid låter så bra:)